Viola blev först arg och sa - kan inte
Men sen så jaa...
Så ljuv, så sööt. Kolla hennes små fingrar om den gigantiska semlan
Hon har grädde i näsan också.
Pappejjj
Hjalmar ser sammanbiten ut för han fick inte slicka bort innan jag fick till ett bra kort. Men han är en sund pojke och petar sen bort all grädde. Det har han ärvt efter mig.
I morgon är stora sorgedagen.
I morgon ska jag och Viola på inskolning. I mitt hjärta känns hon så här liten. Det känns helt overkligt att lämna bort henne och inte veta vad hon gör på flera timmar.Jag vet att hon säkert kommer ha det superbra men det hjälps inte för jag vill ändå inte. Det är ren sorg och det gör så jävla ont.
2 comments:
ååå jag förstår din sorg, det kan fortfarande komma över mig ibland att man är borta så många timmar från dem som man älskar mest av allt. Det kommer man ALDRIG att vänja sig vid... Däremot uppskattar man den tid man får på eftermiddagar, helger och andra lediga dagar om möjligt ÄNNU mer när dom börjat på dagis.// Take care
åhh maria vi sitter på samma båt just nu :( förstår dig..när jag lämnade Dorentinë idag innan ordet kom ur mig som man brukar säga ''hejdå lilla vän, mamma måste gå nu'' bli hon så ledsen och hon vill inte gråta håller in och man ser hur hennes läppar darrar och ser på mig rakt in ögon som hon vill säga''mamma lämna mig inte'' man såg så klart och tydligt hur ont i hennes lilla hjärta gjorde... och kändes som jag är en hemskt människa som kan göra så mot ett så liten barn och jag försvan därifrån med tårar i ögonen och en brustet hjärta-tänkte varför måste livet vara på det sätet, det gör sååå ont bara att tänka dagens lämning!! Men Hon var glad när jag hämtade henne :):)
Post a Comment