För att pigga upp oss halvförkylda så försökte vi med bakelser. Det funkade inte men de var goda en stund iallafall. Barnen var verkligen helt slut och det här lovet kunde verkligen inte komma mer passande. Imorgon åker vi och vi tänker njuta varje sekund.
Hyffsat nöjd med en påse smink, ett glas rött och en ny tidning tänker jag att fasen vilken skön fredag det här kommer bli. Då sätter jag mig vid datorn och ser att en tjej jag känner precis förlorat sin 3 veckors gamla bebis... jag fasar bara av känslan att tänka på vad hon och hennes familj går igenom...
Hasse och barnen är ute och gör en snölykta av den första snön och jag tittar på dem i fönstret och försöker känna att dem verkligen är där...Jag somnar mellan barnen och ligger sådär nära, nära som Viola alltid vill ligga och jag tackar Gud elller vem det nu är att jag får ha dem här och att jag kan lyssna på deras andetag.
Viola gör en till lykta dagen efter och för oss rullar dagarna på som vanligt. Men jag försöker påminna mig så ofta jag kan att det nu sitter ännu en mamma som inte valt själv att inte ha sitt barn hos sig.
Idag var jag och barnen i skogen. Hasse var i en annan skog.
Viola åt 3 grillkorvar och Hjalmar åt 4. Ni förstår vad gott det är vaa!!
Barnen var helt faschinerade av alla istappar som redan hängde meter långa
Nu har vi några istappar i frysen och jag vet inte riktigt i vilken ändamål.
No comments:
Post a Comment