Ja igår kväll var det så dags för den omtalade tantgympan. Just "TANT" har Hasse skapat. Jag försökte med Mamma gympa för att Hjalmar skulle förstå att det inte var på hans Bamse gympa jag skulle.
Hela dagen igår gick till att försöka peppa mig själv och förbereda mig på vad som komma skulle.
Det började med att försöka hitta ngt som jag kunde ha på mig i dubbel bemärkelse. Först gympa iaf liknande kläder och sen som jag skulle få plats i. Det är ju inget fel på utbudet alls bara på stl. Jag hittade iaf ett linne som jag köpte när jag väntade Hjalmar, jag blev jätteglad, i 1 sekund tills jag insåg att det var för litet. Det slutade med att jag tog en av Hasses gympa tröjor och en adidas jacka över. Summan av det hela blev väl iaf hyffsat Okej. Då insåg jag att rakningen under armarna var onödig för de skulle ju ändå inte synas.
Nåja 5 minuter innan jag skulle iväg så sms:ade min gympa kompis att hennes barn kräktes så hon skulle inte gå. Men inte ens det kunde få mig att tappa gnistan. Jag var så laddad. Jag gick dit också fast att jag är livrädd att gå hem i mörkret. Hasse erbjöd mig en rad olika säkert jättelagliga försvars preparat. Men jag tackade självsäkert nej. Jag hade ju min rosa mobil.
Allt gick iaf bra och jag kom dit och in i gympa salen. Nu börjar jag inse att tant gympan nog skulle passa mer som Gubbgympa. Det var mest 50-55 års gubbar där, säkert 50%, sen var det 45+ tanter 25% och resten var av kategorin där jag bedömmer mig själv.
För att inte ha tränat på ja vad är det 3, 5 år så måste jag nog ändå säga att det gick kanon. Jag orkade iaf vara med på allting, men vissa saker var ju asjobbiga. Styrkedelen var det lättaste eller vad man säger eftersom det går att anpassa efter vad man själv orkar. På konditions delen var det just konditionen som inte fanns, koregrafin var inget problem. Det är just koregrafin som jag tycker är ganska mkt trist. Jag tycker inte det är kul att gå 4 steg fram och bak i 5 minuter. Men det är väl just det som gör att gubbarna verkligen platsar där.
Efter kom iaf en av gympa fröknarna fram och berättade att "hon inte kunde tro att det var första gången jag tränade". hmm det hade jag inte sagt heller utan att det var första gången jag var på stations medel. En av de andra fröknarna frågade om jag hade tränat förut. Jag svarade lite försiktigt att det hade hänt ngr gånger. Jag sa inte att ngr gånger var 10 timmar i veckan i 4-5 år.
Efter var det iaf väldigt skönt att ducsha i lugn och ro. Och att gå hem i mörkret var inga problem för det var inte mörkt ngnstans för det var upplyst med strålkastar belysning hela vägen hem.
När jag kom hem sov barnen skönt i sina sänger och Hasse hade också överlevt utan problem och satt vid datorn. Han undrade om vi skulle fika lite te. Ja gärna sa jag. Bra du fixar och jag fikar sa han.
Nu är det bara 3 dagar tills nästa gång, frågan är om jag kommer kunna röra mig då.
