Att älska varje sekund...

av en dag som den vi hade i onsdags är inte svårt. Vädret strålade och ungarna likaså och vi mammor oxå.
Har man ingen hink så får man ta en påse.

Viola gör geggamoja i påsen.

Hugge Bugge efter ett långt dopp i havet.

Går man till moster så kan hon tandskala ens persika.

Värsta lyxet tycker både Hjalmar och Viola.

Hugo tog en mittemellan. Men alla åt persika och det var det viktigaste för de smakade precis sådär som de gjorde för 20 år sen när jag var 10år och tyckte att det var värsta sommarkänslan när de smakade precis så.

Hugo och Hjalmar har gjort båtgarage med pinnar och foppatofflor. Om min egen kreativitet varit bara ett litet uns av deras så hade livet varit mycket lättare.

Viola fick oxå vara med fast hon hade sina egna båtar eller ja hon fick ta bilar men hon fick vara med och det var det viktigaste.

Mot eftermiddagen började det blåsa så det kom stora vågor. Och jösses vad kul det var. Jag var tvungen att gå i och bada för 2a gången. Och även om jag frös ihjäl så frös jag inte ihjäl för vi hade jättekul där vi hoppade...

Min finaste blomma höll sig lite i kanten sen gick hon till Moster och blev inbäddad i solstolen istället.


Såna här dagar gör en ju helig på ngt sätt. Fast att det är fredag idag så sitter heligheten i. Och det är bra för idag går jag på semester. I 7½ vecka ska jag vara hemma och NEJ, jag kommer definitivt inte vara helig hela tiden men jag kommer älska varje sekund ändå. För så är livet. Ibland är det helig och ibland totalt oheligt.

I bilen hem säger Viola
- Hugo jag älskar dig, tycker du jag är fin.
- mmmm, svarar Hugo
- Älskar du mig
- Ja jag älskar mig, hahaha

Vi vet att han älskar henne fast att det inte riktigt är lämpligt för hans ålder och status att kläcka ur sig det på ett kärleksfullt sätt, haha.

När vi kom hem var barnen helt slut.
Jag gjorde biffar och potatis och sås till middag. Hjalmar åt 2 potatisar och 2 biffar och sa:
- Mamma du är bäst på att göra den här maten. Den här maten är den godaste. Kan du göra den igen.

Dagen efter fick jag ett sms från Hasse efter lunch, där stog det:
- Tack för den goda lunchen. Kom ihåg hur du gjorde.

Det är såna små saker man säger som förgyller livet lite grann.