Torsdag 6 april 2006

Mina favoritprinsar

Jaa vad kan man kalla den här dan då???? Tur dag tror jag.

Det började med att Hjallis sov till 7.30. Superskönt.

Sen gjorde vi moogongympa, hittade en ny låt som var jättebra. Hjalmar klappade händerna.

Under tiden jag gav han frukost så ringde det från Radio Guld. Då har jag vunnit en lunch för 2. Jag var med i radion. Jag skäms och tycker det är pinsamt fast det kändes ändå bra, för jag ville så gärna vinna.

Var sen på stan med Anna och Alma. Hon tyckte hon skulle hämta upp oss, så så blev det. Hon fick in både vagnarna utan problem. Medans Anna fixade ngt nytt datagrejs i en affär så väntade jag och Hjallis ute och stötte ihop med 2 damer jag känner som tyckte jag såg så glad, lycklig och fräsch ut. Det var precis så jag kände mig så jag strålade om möjligt ännu mer då de gått. Vi åt god och nyttig hälsobuffe. Hjalmar och Alma charmade som vanligt de övriga gästerna. Hjalmar drog Alma i håret och hon nöp han i handen men annars var det en rofylld lunch.
Sen skulle Annna handla födelsedags presenter men då var hennes kort borta så jag betalade födelsedagspresenterna. Och efter en stund då vi luskat på var det kunde vara så kom hon på att hon hade haft en annan jacka dan innan och visste till 100%säkerhet att det låg där. Skööönt för jag vet hur hysteriskt jobbigt det är då man tappar saker som visakort och nycklar. Så vi fortsatte glada.

Jag skulle köpa påskpresenter men misslyckades (tyvärr så hade Anna åkt nu) för min köpångest som inte ger sig till känna så ofta drabbade mig med stormsteg idag. Så helt törstig och svettig, hjärtklappande och stressad och allmänt jobbigt jobbigt så gick jag därifrån och stödde såklart ihop med ngt jag helst skulle ha sluppit. Efter ytterligare en kvart var jag äntligen fri. Så då skyndade jag mot utgången och gick hem utan att ha uträttat ett enda ärende. Det får jag ta itu med imorrn istället i lugn och ro.

Nu sitter världens finaste och gladaste pojke på golvet här och gnager på klossar och klappar händer och skriker ut sin lycka. Och jag förundras återigen över att han verkligen är min och såå himmlans fin.
Hjalmar Petter Hugo

Var glad medan du lever, för du är död så länge./Maria